Back to basics

 Jag är på avvägar rejält med maten & hälsan, slirade ut rejält i vintras & nu 5 månader senare är det dags att erkänna att något verkligen inte fungerar. 

Jag undviker uppenbara kolhydrater 9 dagar av 10 & vid 90% av alla måltider. Varje dag är en enorm kamp, enorm! Det borde inte vara så. Känner mig tung, stum & väldigt sliten i kroppen. 

Jag behöver nog det här forumet för att komma tillbaka på banan. Det är ingenting fel på min kunskap, jag kan ALlT om lågkolhydratkost, jag har fortfarande enorma blanka områden när det kommer till mig själv..

Vad funkar på mig?! Vad är jag mätt, glad & trygg på?! Jag vet faktiskt inte. 

Började HELT sjukt nog röka igen i vintras  – som tröst, som uppror, jag vet inte vad – det dummaste jag NÅGONSIN gjort & helt ofattbart!? Hur kan man kasta all övertygelse, kunskap & all egen vilja överbord på det sättet?! 

Anyway – äntligen rökfri igen sen 12 dagar tillbaka. Kör sen ett 5 dagar tillbaka med mer strikt kost igen & försöker minska på stressen. Jag tror att jag är extremt stresskänslig. Jag tappar det så fort det inte är ordning & reda & därför är jag i en ständig konflikt med mig själv – jag älskar Pippi Långstrump mentaliteten – jag älskar att äta mycket, dricka mycket, röka mycket, festa, leka & inte tänka på morgondagen. Min kropp däremot protesterar efter ett halvt glas vin & så fort rutinerna glider det minsta lilla. Inte så kul :/ 

Vi har alla våra ok & mitt är tydligen det här, att överleva varje dag. Att inte överäta, att inte trilla dit, att inte spåra ur. Imorgon åker jag till Europa igen, min fina vän M ska gifta sig ❤️ 

Dessutom ska jag på en jobbintervju 😁Snart kommer jag hem på riktigt!!   

Stella imorse 

 
Lite skönhet i betongen..

Morning glory

  
Ibland får man till ett andningsrum mitt i kaoset. Små stunder av harmoni så man kan tanka upp lite välbehövlig energi. Jag har nästan slutat träna helt men så ibland när jag gör det, kan jag inte förstå varför jag inte gör det oftare. Har just avslutat ett pass på 4*7 min m egen kroppsvikt. Mkt burpees, sumo squats etc.

Det är vardagen som stjälper mig. Långa dagar & min oförmåga att inte bränna ALL energi på jobbet. Vintern, mörka, kyliga kvällar med regn där tända ljus och te känns som det enda rimliga. Trötta mornar efter sömnlösa, oroliga nätter & jag går över på ren överlevnads-mode. 

I onsdags fyllde jag år & åt ljuvlig 6-rätters middag m alldeles för mycket vin. I torsdags blev jag hembjuden till fina S på Paleomiddag m henne & Solbritt 6 år & Lilian 4. Som middagsunderhållning fick vi balett & magisk amerikansk skönsång av Lilian 🙂 

Förra fredagen föddes den sista i raden mirakelbäbisar för den här omgången & till min stora lycka fick jag träffa honom & hans föräldrar på hans 1-veckasdag. Vet inte om jag någonsin träffat en sån liten baby ❤️  

 Jag känner mig otroligt ödmjuk & hedrad för alla vänner jag har fått här i Japan. De kanske inte är jätte många m otroligt, otroligt fina ❤️

Igår gick jag på farmers Market f första gången på länge & det var ett kärt återseende.  

    
 Har en ny passion – brysselkål, SÅ galet gott att steka m smör & bacon 😉    
 Funderar på att köpa nya glasögon idag 

 Ska snart iväg på damlunch med min f.d chef (min underbara som jag bara fick lov att ha i 4 månader 😭) min f.d japansklärare & Jo, en Grekisk-Australiensisk kollega. 

En helg där livet återvänder..

Ha en skön söndag därute 💋

Free Falling

  
Jag har fått mina första gråhår, känns sådär…men det är inte så konstigt.

Mitt förra blogginlägg, det ÄR så typiskt mig, att stöta bort allt & alla så att ingen ens vågar fråga hur jag mår. Det är ju fruktansvärt att sammanlikna människors omtanke med ruttna tomater. Det lät värre än jag menade m tyvärr är det så..att jag, 9 gånger av 10 får världens vargtimme, ångest av att ha öppnat mig, varit besvärlig, kanske tyngt ner andra människor. Dagen efter vill jag bara stänga in mig eller låssas som om ingenting har hänt. 

Jag hittade en ny psykolog som jag var hos i fredags. Så nu går jag i psykoanalys.Jag ska dit imorgon igen & som förberedelse inför det fick jag fylla i ett frågeformulär som ska vara till hjälp för att fastställa ens nuvarande tillstånd. 

Det var hur många frågor som helst angående preventivmedel, antal graviditeter osv. I slutet fick man en utvärdering & där stod det skrikit i röd text över hela skärmen att det var kritiskt att jag inte åt preventivmedel & att oönskade graviditeter i mitt tillstånd är ytterst vanligt. TACK assholes! För jag måste ju vara den första kvinnan i världen som är ofrivilligt barnlös. 

Slutdom?! Severe depression. Recommendation?! Anti-depressives & intense theraphy. Andre gången på 1 år som jag får den ”domen.”

Det ska nog gå alltihop, är det något jag har lärt mig & vet så är det ju att även om det känns total nattsvart nu..så en dag ljusnar det & stegen känns lättare igen ❤️

Just nu, just precis här och nu så är det dock fritt fall…

Post War Depression 

  
Felaktig rubrik. Finns ingenting i tillvaron som tyder på att det är post-någonting. Kanske befinner vi oss just nu, tvärtemot, mitt i stormens öga. Det är väldigt ironiskt, vet inte om någon saknat mig men jag har haft fyra gånger fler läsare under de månaderna jag inte har skrivit här, mot när jag varit som mest aktiv. 

Ibland brinner livet till, vi har kniven mot strupen & för en kort sekund så faller slöjan för våra ögon & det som verkligen är viktigt blixtrar till. Det hände mig, för över 2 månader sen & sedan dess är jag bländad av ljuset. När jag blundar ser jag inte längre världen omkring mig, jag ser bara det som blixten lyste upp.

Ibland önskar jag att jag aldrig hade sett, att jag bara kunde glömma, att minnet skulle blekna & Ekot av blixten vara försvagad, nästa gång jag slutet mina ögon. Det blir aldrig så. Det försvinner inte. Ilska, beslutsamhet, motivation, styrka, förbyts i tvivel, missmod, skam, obeslutsamhet, en rädsla för vad andra ska tycka. Jag dras & slits tillbaka in i det gamla, det trygga, det jag borde, det jag måste..det som anses vara det enda rätta & för varje dag skrumpnar själen än lite mer. 

Så många stora, allt avgörande beslut som jag har fattat på eget bevåg, som vuxit fram i mitt bröst, i mitt medvetande & när det var dags..då har jag alltid hoppat. Alltid, utan några löften om att landa mjukt, utan försäkring från andra om att det var rätt beslut. Jag har heller aldrig, någonsin ångrat att jag hoppat. Jag har aldrig frågat någon om råd, om lov & jag har sällan förvarnat, jag har bara gjort det, när jag själv var redo. Jag har förstått nu att det ibland, från utsidan kanske har sett ut som om mina beslut har varit förhastade. (just för att de varit så stora, & ofta varit definitiva.) Ingenting skulle kunna vara mer fel.

Nu har jag fastnat med foten halvvägs ut genom dörren, omvärldens råd, både efterfrågade & oombedda landar som ruttna tomater mot mitt bröst, jag drar mig inåt mot huset igen & hör hur de exploderar mot ytterdörren en efter en. Förvirrad, skrämd & fylld av tvivel söker jag förtvivlat efter en plats där jag kan höra min egen röst igen. 

Jag försöker vara min egen bästa vän.

Ledsen för kryptiskt inlägg m behöver skriva av mig m känns inte säkert här längre. Leker med tanken om att starta en ny, anonym blogg. Jag vill inte ge efter, vill inte kuvas, vill inte skämmas. 

It’s no Crime

 Sista bilden jag tog innan jag tappade mobilen i ett betonggolv. Jag har tappat mobilen många gånger i betonggolv förr men nu landade den på hörnet & skärmen gick i tusen bitar :/ 

MEN fantastiska Japan – hittade en liten butik i Shibuya som lagade den på en halvtimme. Om jag tappar den igen är det nog dessvärre over and out. 

Fick lite energi ikväll av fantastiska Tessfriss som skrev ett länge efterlämnat blogginlägg. Jag har inte haft några ord, känner mig överväldigad av livet, av att facilitera flera dagars möten, av migrän & nu är jag sjuk. 

MEN en lång lång period av enormt kämpande m maten, sug, för höga krav, besvikelser etc. Verkar gå mot sitt slut. 

Jag har helt släppt tankar & planer på att gå ner i vikt. Istället tar jag ett beslut varje morgon om att idag, bara idag ska jag göra valet att endast äta mat som är bra för mig. 

Inte för evigt, inte för alltid, bara idag. Det har fungerat bättre än allt annat i alla fall en vecka. Jag äter långt ifrån perfekt, har grädde i maten & äter clementiner etc men 9 av 10 val är BRA val & då väljer jag att fokusera på dem & minimera förbuden. 1 dag i taget, när jag är stabil igen kan jag kanske öka svårighetsgraden igen. Måste bli frisk & stark långsiktigt! 

Varje bra val vi gör m kosten leder ju till en hälsovinst. Om vi gör ett snedsteg så händer det ju ingenting, det är ju ingen katastrof – imorgon är en ny dag! 

I fredags skulle vi ju sätta in ett färskt ägg. Vi äggplock togs det ut 11 ägg, av dem överlevde 7 det första dygnet.  När vi kom in på fredagen var 3 ff ok & 1 på gränsen. Jag var ju helt inställd på att om vi fick 4 ägg skulle vi lägga 3 i frysen & sätta upp 1 färskt (statistiken säger art frysta är bättre.) 

Jag hade ju avtalat m läkarna att det var så vi skulle göra & jag hade frågat flera gånger om vi skulle hinna det innan jag åkte från landen 21/11. Det skulle inte vara några som helst problem.

På dagen fick vi träffa 2 läkare (inte de jag brukar ha) & deras engelska var mkt begränsad. Jag höll på att explodera av den bristfälliga informationen & vägledningen kring de 4 äggen. Som jag har förstått det kan det fortfarande vara så att jag/vi inte har några bra alls, det vet vi först senare?! Ångest!!!Förstår inte, varje fång man träffar läkarna är det lite olika vinkling, olika besked. 

När vi väl bestämt oss för hur vi skulle göra (fortsätta odla eller frysa) konstaterades det att mina hormonnivåer var höga & bra och att min livmoderhinna (endometrium) var lagom tjock. DÅ säger de att det inte går att göra uppsättningen förrän i Januari eftersom de vill kolla hormonnivåer & reglera dem var tredje dag & det funkar ju inte när jag är utomlands – SJUKT besviken. 

Så besviken att jag inte har orkat prata om det förrän nu, en vecka senare :/ Tvivlen kommer kutande direkt – så dålig kvalitet på äggen & kommer det här någonsin att gå?! 

En dag i taget. Jag ska fixa idag. Bara idag ❤️

The Sweetest Taboo

Sitter hemma på soffan & kippar efter andan efter en liten prommenad till affären. Känns som någon har slitit ut mitt inre, halat ut tarmarna & så lite slarvigt stuvat in dem igen. Idag gjorde vi egg retrieval & på grund av min endometrios ligger äggstockarna liksom bakom livmodern vilket gör att de tydligen måste vara lite brutala när de ska plocka ägg. Jag minns inte hur det har varit de andra 2 gångerna, kommer inte ihåg att jag haft så här ont efteråt?! 

Det här är tredje gången vi gör äggutplock, första gången fick vi bara 4 ägg men inget var moget & gick därför inte att befrukta. Andra gången fick vi 7 ägg, varav 3 gick att befrukta m bara 2 delade sig vidare & gick att använda. Idag, på tredje försöket fick vi 11 ägg!!! 

Imorgon ringer de och berättar hur många som överlevt/varit mogna & om de klarat befruktning. På torsdag ska jag dit igen för att se hur många av äggen som sen fortsatt delat sig & hur många som kan frysas. Om jag får fler än 2 kommer jag nog även att välja att sätta in ett färskt på torsdag – OM mina hormonnivåer etc ser ok & livmoderhinnan inte är för tjock/för tunn. 

Jag känner mig Heelt känslomässigt avstängd. En person sa till mig att jag måste hålla blicken fäst mot målet, tänka på barnet i mina armar. Det kan jag verkligen inte, då tror jag att jag skulle bryta ihop fullständigt. Jag känner mig helt mekanisk m jag vet att det tar mig hårt för jag vill äta HELA tiden. Jag mår riktigt dåligt över utseende, vikt, mat etc & vill egentligen bara lägga mig ner & dö, inga kläder passar & jag har fullständig panik. 

Det är tydliga signaler på att jag går igenom något jobbigt som jag inte vet hur jag ska hantera 😦 

 

Can’t remember to Forget You

  Ännu en dag på spillran av ett moln…Idag är jag inne för den vanliga checken & för att preppas för operation & för att göra endoskopi. 

När man gör en eggcollection – alltså tar ut odlade ägg blir man nedsövd här. Det räknas därför som en operation & därför måste man var 6:e månad göra HIV-test, lungröntgen & EKG. 

Endoskopin är för att se så att jag inte har polyper eller någonting annat märkligt inne i livmodern. Jag har precis fått bildbevis på att min livmoder är ”perfekt” det finns ingenting konstigt därinne & endometriosen är bara på utsidan. Vi kan alltså utesluta att livmodern skulle förhindra en graviditet eller bärandet av ett barn! 

Ser ut som jag har 6 ok folicals & utplockning kommer att ske på måndag. Läkaren tror att det finns goda chanser för att göra en färsk ägginsättning senare i veckan. 

Jag ber & hoppas att jag får 4 ägg, kom igen nu kroppen! Ge mig 4 ägg så jag kan sätta in 1 färskt & lägga 3 i frysen!!! Lång, lång väg till dess & väldigt mycket ovisshet på vägen m bara goda nyheter idag 🎈

Slår ännu ett slag f grytor – det är ju så härligt! Här är min senaste med Kyckling, lime, chili, vitlök & ingefära!  

   

När de släpper ut mig härifrån ska jag bjuda mig själv på en Cappuccino från Starbucks. 

Sen måste jag panikjobba resten av dagen, missar ju hur mkt som helst just nu. Ikväll ska vi på middag hos K&F & lilla Sigge. Imorgon kommer Ida & hennes väninna. Det blir lite speciellt att gå igenom så många IVF relaterade saker m besök på första parkett, har aldrig träffat väninnan m det får gå helt enkelt! 

Mt Fuji från parkeringen på jobbet tidigare i veckan. Igår fick jag påminna min man om att inte ta mig allt för mycket för givet, allt för länge. (Han har väldigt mycket på jobbet & har haft det i lång tid) Påminna honom om att det skulle vara härligt att någon gång bli sedd & få lite cred som den som går igenom det här för att uppfylla en gemensam dröm. Det skulle vara härligt om han åtminstone ibland lade ifrån sig telefonen vid middagsbordet & såg på mig & frågade hur jag egentligen mårFrågade hur jag har det efter en vecka med 4 sjukhusbesök & ett ton ogjort arbete. Det skulle bara härligt om han iaf ett par gånger i veckan åt middagsmaten när den var varm när den blev placerad framför honom. Kanske kan de där jobbmailen vänta en timme eller 2 ibland?! Det skulle också vara väldigt härligt att iaf någon gång om året få en bukett blommor av sin man – typ den här; Det fick jag påminna om. Det är ju jobbigt att säga ifrån, man vill ju varken tjata eller påpeka det uppenbara m ibland måste man väl det?! Jag önskar att han gjorde detsamma om han känner sig osedd. Mycket hellre ett par Awkward moments än skilsmässa om 5 år tänker jag. 

 Ha en fin fredag & helg 🔆