Morning glory

  
Ibland får man till ett andningsrum mitt i kaoset. Små stunder av harmoni så man kan tanka upp lite välbehövlig energi. Jag har nästan slutat träna helt men så ibland när jag gör det, kan jag inte förstå varför jag inte gör det oftare. Har just avslutat ett pass på 4*7 min m egen kroppsvikt. Mkt burpees, sumo squats etc.

Det är vardagen som stjälper mig. Långa dagar & min oförmåga att inte bränna ALL energi på jobbet. Vintern, mörka, kyliga kvällar med regn där tända ljus och te känns som det enda rimliga. Trötta mornar efter sömnlösa, oroliga nätter & jag går över på ren överlevnads-mode. 

I onsdags fyllde jag år & åt ljuvlig 6-rätters middag m alldeles för mycket vin. I torsdags blev jag hembjuden till fina S på Paleomiddag m henne & Solbritt 6 år & Lilian 4. Som middagsunderhållning fick vi balett & magisk amerikansk skönsång av Lilian 🙂 

Förra fredagen föddes den sista i raden mirakelbäbisar för den här omgången & till min stora lycka fick jag träffa honom & hans föräldrar på hans 1-veckasdag. Vet inte om jag någonsin träffat en sån liten baby ❤️  

 Jag känner mig otroligt ödmjuk & hedrad för alla vänner jag har fått här i Japan. De kanske inte är jätte många m otroligt, otroligt fina ❤️

Igår gick jag på farmers Market f första gången på länge & det var ett kärt återseende.  

    
 Har en ny passion – brysselkål, SÅ galet gott att steka m smör & bacon 😉    
 Funderar på att köpa nya glasögon idag 

 Ska snart iväg på damlunch med min f.d chef (min underbara som jag bara fick lov att ha i 4 månader 😭) min f.d japansklärare & Jo, en Grekisk-Australiensisk kollega. 

En helg där livet återvänder..

Ha en skön söndag därute 💋

It’s no Crime

 Sista bilden jag tog innan jag tappade mobilen i ett betonggolv. Jag har tappat mobilen många gånger i betonggolv förr men nu landade den på hörnet & skärmen gick i tusen bitar :/ 

MEN fantastiska Japan – hittade en liten butik i Shibuya som lagade den på en halvtimme. Om jag tappar den igen är det nog dessvärre over and out. 

Fick lite energi ikväll av fantastiska Tessfriss som skrev ett länge efterlämnat blogginlägg. Jag har inte haft några ord, känner mig överväldigad av livet, av att facilitera flera dagars möten, av migrän & nu är jag sjuk. 

MEN en lång lång period av enormt kämpande m maten, sug, för höga krav, besvikelser etc. Verkar gå mot sitt slut. 

Jag har helt släppt tankar & planer på att gå ner i vikt. Istället tar jag ett beslut varje morgon om att idag, bara idag ska jag göra valet att endast äta mat som är bra för mig. 

Inte för evigt, inte för alltid, bara idag. Det har fungerat bättre än allt annat i alla fall en vecka. Jag äter långt ifrån perfekt, har grädde i maten & äter clementiner etc men 9 av 10 val är BRA val & då väljer jag att fokusera på dem & minimera förbuden. 1 dag i taget, när jag är stabil igen kan jag kanske öka svårighetsgraden igen. Måste bli frisk & stark långsiktigt! 

Varje bra val vi gör m kosten leder ju till en hälsovinst. Om vi gör ett snedsteg så händer det ju ingenting, det är ju ingen katastrof – imorgon är en ny dag! 

I fredags skulle vi ju sätta in ett färskt ägg. Vi äggplock togs det ut 11 ägg, av dem överlevde 7 det första dygnet.  När vi kom in på fredagen var 3 ff ok & 1 på gränsen. Jag var ju helt inställd på att om vi fick 4 ägg skulle vi lägga 3 i frysen & sätta upp 1 färskt (statistiken säger art frysta är bättre.) 

Jag hade ju avtalat m läkarna att det var så vi skulle göra & jag hade frågat flera gånger om vi skulle hinna det innan jag åkte från landen 21/11. Det skulle inte vara några som helst problem.

På dagen fick vi träffa 2 läkare (inte de jag brukar ha) & deras engelska var mkt begränsad. Jag höll på att explodera av den bristfälliga informationen & vägledningen kring de 4 äggen. Som jag har förstått det kan det fortfarande vara så att jag/vi inte har några bra alls, det vet vi först senare?! Ångest!!!Förstår inte, varje fång man träffar läkarna är det lite olika vinkling, olika besked. 

När vi väl bestämt oss för hur vi skulle göra (fortsätta odla eller frysa) konstaterades det att mina hormonnivåer var höga & bra och att min livmoderhinna (endometrium) var lagom tjock. DÅ säger de att det inte går att göra uppsättningen förrän i Januari eftersom de vill kolla hormonnivåer & reglera dem var tredje dag & det funkar ju inte när jag är utomlands – SJUKT besviken. 

Så besviken att jag inte har orkat prata om det förrän nu, en vecka senare :/ Tvivlen kommer kutande direkt – så dålig kvalitet på äggen & kommer det här någonsin att gå?! 

En dag i taget. Jag ska fixa idag. Bara idag ❤️

The Sweetest Taboo

Sitter hemma på soffan & kippar efter andan efter en liten prommenad till affären. Känns som någon har slitit ut mitt inre, halat ut tarmarna & så lite slarvigt stuvat in dem igen. Idag gjorde vi egg retrieval & på grund av min endometrios ligger äggstockarna liksom bakom livmodern vilket gör att de tydligen måste vara lite brutala när de ska plocka ägg. Jag minns inte hur det har varit de andra 2 gångerna, kommer inte ihåg att jag haft så här ont efteråt?! 

Det här är tredje gången vi gör äggutplock, första gången fick vi bara 4 ägg men inget var moget & gick därför inte att befrukta. Andra gången fick vi 7 ägg, varav 3 gick att befrukta m bara 2 delade sig vidare & gick att använda. Idag, på tredje försöket fick vi 11 ägg!!! 

Imorgon ringer de och berättar hur många som överlevt/varit mogna & om de klarat befruktning. På torsdag ska jag dit igen för att se hur många av äggen som sen fortsatt delat sig & hur många som kan frysas. Om jag får fler än 2 kommer jag nog även att välja att sätta in ett färskt på torsdag – OM mina hormonnivåer etc ser ok & livmoderhinnan inte är för tjock/för tunn. 

Jag känner mig Heelt känslomässigt avstängd. En person sa till mig att jag måste hålla blicken fäst mot målet, tänka på barnet i mina armar. Det kan jag verkligen inte, då tror jag att jag skulle bryta ihop fullständigt. Jag känner mig helt mekanisk m jag vet att det tar mig hårt för jag vill äta HELA tiden. Jag mår riktigt dåligt över utseende, vikt, mat etc & vill egentligen bara lägga mig ner & dö, inga kläder passar & jag har fullständig panik. 

Det är tydliga signaler på att jag går igenom något jobbigt som jag inte vet hur jag ska hantera 😦 

 

Can’t remember to Forget You

  Ännu en dag på spillran av ett moln…Idag är jag inne för den vanliga checken & för att preppas för operation & för att göra endoskopi. 

När man gör en eggcollection – alltså tar ut odlade ägg blir man nedsövd här. Det räknas därför som en operation & därför måste man var 6:e månad göra HIV-test, lungröntgen & EKG. 

Endoskopin är för att se så att jag inte har polyper eller någonting annat märkligt inne i livmodern. Jag har precis fått bildbevis på att min livmoder är ”perfekt” det finns ingenting konstigt därinne & endometriosen är bara på utsidan. Vi kan alltså utesluta att livmodern skulle förhindra en graviditet eller bärandet av ett barn! 

Ser ut som jag har 6 ok folicals & utplockning kommer att ske på måndag. Läkaren tror att det finns goda chanser för att göra en färsk ägginsättning senare i veckan. 

Jag ber & hoppas att jag får 4 ägg, kom igen nu kroppen! Ge mig 4 ägg så jag kan sätta in 1 färskt & lägga 3 i frysen!!! Lång, lång väg till dess & väldigt mycket ovisshet på vägen m bara goda nyheter idag 🎈

Slår ännu ett slag f grytor – det är ju så härligt! Här är min senaste med Kyckling, lime, chili, vitlök & ingefära!  

   

När de släpper ut mig härifrån ska jag bjuda mig själv på en Cappuccino från Starbucks. 

Sen måste jag panikjobba resten av dagen, missar ju hur mkt som helst just nu. Ikväll ska vi på middag hos K&F & lilla Sigge. Imorgon kommer Ida & hennes väninna. Det blir lite speciellt att gå igenom så många IVF relaterade saker m besök på första parkett, har aldrig träffat väninnan m det får gå helt enkelt! 

Mt Fuji från parkeringen på jobbet tidigare i veckan. Igår fick jag påminna min man om att inte ta mig allt för mycket för givet, allt för länge. (Han har väldigt mycket på jobbet & har haft det i lång tid) Påminna honom om att det skulle vara härligt att någon gång bli sedd & få lite cred som den som går igenom det här för att uppfylla en gemensam dröm. Det skulle vara härligt om han åtminstone ibland lade ifrån sig telefonen vid middagsbordet & såg på mig & frågade hur jag egentligen mårFrågade hur jag har det efter en vecka med 4 sjukhusbesök & ett ton ogjort arbete. Det skulle bara härligt om han iaf ett par gånger i veckan åt middagsmaten när den var varm när den blev placerad framför honom. Kanske kan de där jobbmailen vänta en timme eller 2 ibland?! Det skulle också vara väldigt härligt att iaf någon gång om året få en bukett blommor av sin man – typ den här; Det fick jag påminna om. Det är ju jobbigt att säga ifrån, man vill ju varken tjata eller påpeka det uppenbara m ibland måste man väl det?! Jag önskar att han gjorde detsamma om han känner sig osedd. Mycket hellre ett par Awkward moments än skilsmässa om 5 år tänker jag. 

 Ha en fin fredag & helg 🔆

Life – days you remember?!

Vi pratar ju mycket om att vara i nuet, hur vi människor tenderar att leva ältandes det förgångna eller planerande för det som komma skall, allt medan det verkliga livet går en förbi. 

Igår under min lilla Yoga session blev jag återigen påmind om hur oerhört svårt det är. Hur jag vid minsta lilla väntan, dötid etc. dyker in i min telefon & halva dagar svischar förbi. 

I verkligheten, i nuet, sitter jag ju här med den blommiga heltäckningsmattan & försöker stänga ute paniken. Vad ska man tänka på när man sitter här?! Jag gjorde just min gynundersökning & hörde ordet Cyst väldigt många gånger. Hur ska man tänka, känna, finnas till i det här mellanrummet?! Mellan undersökning & läkarsamtal. Det där mellanrummet som kan vara allt mellan 30 min till 2 timmar. 

Jag försöker verkligen göra varje dag lite speciell & mysig. Tända ljus minst en gång om dagen. Så att vardagen, tidet, livet inte bara är en transportsträcka till helgen, semestern, döden.

 När det är måndag & man sitter fast i trafiken & mörkret är kompakt redan klockan sju & magen skriker m kylen är tom – då är det svårt. Svårt att orka göra någonting annat än att bara gå i säng. 

Nu när det är kyligt & mörkt så passar ju långkok väldigt bra. Då kan man fixa enkel middag för kvällen & samtidigt slänga ner kryddor, grönsaker & kött i en typ lergryta & så ha den i ugnen på svag värme resten av kvällen. Då har man helt plötsligt en middag färdig kvällen efter – alla vet ju att grytor dessutom är ännu godare dag 2 när allt har fått stå & gotta till sig! 

Nu är det nerver på här, snart vet jag om vi kan börja hoppas på att få några ägg den här gången eller om vi måste avbryta hormonbehandlingen. Denna värld av helt otydbara förkortningar, värden & tur. Själv står man i stort sett helt handfallen & bara tittar på. 

Idag går tankarna till att gladiatorer därute som i åratal kämpar den här kampen, dag ut & dag in. Det här är det som är vårt liv, hur gör ni för att omfamna det istället för att fly?! 

Upgrade Me

På samma tema som igår – så mycket känslor kopplat till den här låten, älskar, älskar, ÄLSKAR den 🙂 

Det är egentligen helgdag i dag m C & jag bestämde oss för att åka till jobbet ändå. Vi jobbade 9-15 & jag fick mer gjort än vad jag normalt får på 2 dagar. Jag är SÅ för 6 timmars arbetsdagar. När man vet hur mycket mer man kan få ut av dagen genom att jobba så blir man både motiverad & tvungen till att vara mer effektiv. Jag älskar att bara betrodd med att styra min egen tid så pass mycket som jag kan. 

Idag hann jag gå prommenad med Stella & mina ögonbryn i solen innan jobbet – då blir man så här glad : 

   Det är förrästen runt 22,23 grader på dagarna & vi tycker på allvar att det är kyligt, haha!

Efter jobbet har jag hunnit handla mat, putsa fönster, städa undan hemma, skriva inbjudan till C’s födelsedagsmiddag, tvätta & göra Yoga följt av ett pass Pilates. (Det var länge sen & det satt långt inne men det var väldigt härligt – jag behövde det verkligen! )

Det ska få bli ett av mina livsmål – att jobba Max 6 timmar om dagen. Ska googla vilka innovativa företag som är PRO kvalitet före kvantitet. 

Nu ska jag skriva lite dagbok för att få fatt i min fladdrande själ & dricka en kopp te. ÄLSKAR hösten 🍁🍂

Deanu Maija’

När jag var 8 år skiljde sig mina föräldrar, det hände över sommarlovet mellan 2:an & 3:an. För att komma bort & få lite miljöombyte åkte mamma med oss barn till Gotland för att hälsa på en bekant till mammas vännina. 

Vi hamnade på landet utanför Visby med hästar i hagen intill & total sommaridyll. Vi delade rum min mamma, min 3 år äldre syster & jag.  Minns att jag tjurade, att jag saknade min pappa, att mamma tjatade. Jag minns raukarna, det halsbrytande i havet, känslan av att sitta på ringmuren med stubbat hår, collagetröja & blonda flätor. 

Ett par dagar innan vi skulle åka hem igen, kom väninnans son hem efter att ha tillbringat sommarlovet hos sin pappa i Norrland. Vi kom hem efter en dagsutflykt & då stod han plötsligt där. 11 år med de mörkaste ögon jag någonsin sett, höga kindben & mörk, solbränd hud. 

Det blev början på en spirande förälskelse till både en pojke, en kultur & en historia. Pojkens pappa var same, renskötare & hemmahörande norr om Arvidsjaur.   Vi brevväxlade väldigt sporadiskt i ganska många år, pojken & jag. En dag blev även han renskötare.20 år senare satt jag i mitt lilla loftrum, högt ovan taken i Köpenhamn. Av en ren händelse kom jag att tänka på Honom. Han har ett väldigt ovanligt namn & hans Facebook bild fick mitt hjärta att stanna. Samma mörka, sneda ögon & smala leende. En vänförfrågan senare & så föll jag handlöst, hudlöst in i en once-in-a-lifetime romans med exakt lika stor del oändlig lycka som ofattbar smärta & sorg.   Han gav mig sitt folks historia, musik, kultur & i viss mån även sitt språk & sin tro. Långt efter att han försvunnit ut ut mitt liv finns samernas historia & öde kvar i mig & mitt hjärta värker.   I förra veckans Kobra var det ett långt inslag om samer & alla minnen kom dansande tillbaka. Det är så sant – att vi svenskar står upp för ursprungsbefolkningar, försvarar dem mot invaderande folkslag i alla lägen. Vi står på Indianernas, Aborginernas & grönländarnas sida. Men när det kommer till vårt eget lands ursprungsbefolkning, känner vi knappt till historien.  

Jag ska inte utge mig för att vara insatt i nutiden & de pågående diskussionerna men det som vi, Sverige en gång gjorde mot samerna är oförlåtligt. Vi tog deras stolthet, land, barn, tro, språk & värdighet. Att jag föll så hårt för både pojke, jojk & historia hänger ju så klart ihop med var jag själv befann mig i livet vid den här tiden. Längtan till naturen, bergen, det spirituella. Denna enorma beundran för alla folkslag som lever i symbios med naturen, istället för att förstöra den, så som vi gör. 

Samerna som regelbundet bröt upp & tog med sig allt, lämnade inte ett spår, inget avtryck. Det var också det som gjorde att de svenska myndigheterna kunde ta deras land eftersom det inte fanns några bevis på att Samerna bebodde marken. Så hjärtskärande sorgligt att de rasifiserats, skämts för sitt språk, sin kultur, sin religion. Skämts för den till den så milda grad att den nästan inte finns mer. Hur många fler generationer kommer språket att överleva?! Den sommaren hade pojken (som så klart blivit en man) & jag stora, vackra planer. Renmärkning, helikopterturer över de vidsträckta vidderna, fiske, veckor ute i naturen.

Redan i Juni var det över & den förlusten är fortfarande något av det mest smärtsamma jag varit med om. Det kändes som att köra störtlopp – som att kasta sig ut över öppet fjäll med huvudet före. Galenskap. När det var över var hela jag ett stort, öppet, bultande sår. 

Han var/är spritt språngande galen & helt livsfarlig, en sån man ska hålla sina döttrar & sitt hjärta långt borta ifrån. Jag sörjer fortfarande jojken, det spirituella & löftet om ett liv i samklang med naturen. 

”Heavy Joik” eller Intrigue med låten Deanu Maija är fortfarande min kraftlåt. Den överlevde vår relation & istället för att påminna mig om honom, har den blivit en del av min historia. Den ska spelas på högsta volym med fönstren vidöppna mot den mörka natten. Den handlar om den lilla, vackra sameflickan Maja. Om jag någonsin får en dotter så kommer hon omöjligt kunna heta någonting annat än just Maja. För mig är hon vintern, solen, björkarna, alla väsen i naturen, ja, själva livet. ❤️