Jag är fri..

Till min morfar

För 20 dagar sedan drog du ditt sista andetag. Nu sitter jag återigen på ett tåg, från ditt älskade Skåne till din sista vila. Ett Skåne du har gett mig, morfar. Min barndom i det stora huset med den fantastiska trädgården. På Vintergatan 7 i Furulund spenderade jag en stor del av mina första 10 år. Under äppelträden & i baksätet på din sista Volvo Amazon. Uppe på andra våningen i din tecknarstudio men den magiska boxen med pennor i världens alla nyanser. På vinden bland malkulor, mattpiskkor, mammas gammla nalle utan nos. En underbar barndom sida vid sida vid ditt lugna, snälla, tålmodiga väsen, utan att vara medveten om att livet en dag tar slut. 

20 dagar sedan du tog ditt sista andetag med din hand i min & en hel epok gick ur tiden. Vackra, vackra morfar! Du levde ett väldigt långt liv, på när som på några dagar överlevde du mormor med 14 år. Idag är jag på väg till din begravning. Det är så många år sedan du försvann in i dimman av glömska & jag vet inte varför vi människor fungerar så – att vi skjuter upp sorgen. I förhållande till döden är jag komplett opragmatisk & handfallen. Jag kan inte längre fråga dig hur det var att arbeta som reklamtecknare för Åkerlund & Rausing, det som senare blev Tetra Pak. Jag kan inte längre be dig berätta din version om mötet med mormor på Lisebergs dansbana. Jag kan inte fråga dig om hur du upplevt föräldrarskap, förlorandet av en partner eller synen på politik, religion & utanförskap. 

Det är en strålande & iskall Aprildag & utanför fönstren släpper frosten taget om marken i det sköra morgondiset & du finns inte mer. På Sj’s snabbtåg, vagn 6 plats 15 tar jag farväl av dig som tåget just passerar Hässleholm. Jag har för länge sen gråtit bort mitt smink men jag måste sörja nu. Kan inte skjuta upp det till begravningen. I hela ditt vuxna liv, i alla fall sen runt trettioårsåldern har du varit ett Jehovas Vittne. Det betyder att det idag ska hållas en minnesstund för dig i deras lokal, Rikets sal i Tranås. Du har ingen naturlig koppling till Tranås, du bodde bara där för närheten till mamma. Ditt minne om än inte din personlighet var redan borta när du flyttade dit. Därför är det i stort sett ingen som känner dig där. Du har 2 barn, 6 barnbarn & minst 9 barnbarnsbarn – en hel liten klan sprungna från dig. Av olika anledningar så är de enda som kommer vara där idag dina två barn & jag. Resten, om det kommer några kommer att vara främlingar. Jag är så glad för att du inte vet det. Jag kan inte sluta gråta över det dock, jag är så ledsen å dina vägnar. Jag vet att du trodde på någonting annat än jag – vet att du hoppades på ett liv efter detta i en värld befriad  från lidande & död. Ett paradis där de som varit trogna Gud får återuppstå & igen möta nära & kära. Jag hoppas att du snart vandrar hand i hand med mormor igen under blommande äppelträd. För mig är du för alltid borta, morfar. 

När man valt att lämna den kristna gemenskapen är det inte tänkt att de övriga församlingsmedlemmarna ska hälsa på eller prata med dig, i detta fallet jag. Därför är min deltagelse i minneshögtiden idag endast ett tecken på min respekt för dig, morfar. Det blir inte ett personligt avsked mellan dig & mig. Det hoppas jag att du skulle förstå, att det blir väldigt märkligt för mig. Det är första gången på många år, som jag på nåder får lov att beträda ”Guds hus” & en del, som känner att deras samvete tillåter det..kommer att eventuellt hälsa & beklaga sorgen Det kommer att hållas ett tal om hoppet om evigt liv i en fullkomlig värld, för de trogna kristna, som tillhört den enda sanna församlingen ända in i slutet. Det kommer bara att finnas en människa i lokalen som inte delar det hoppet, jag. Det blir väldigt märkligt men jag kommer att sitta med huvudet högt & inte be om ursäkt för min existens. Jag älskade dig hela mitt liv, morfar. Jag saknar dig, ditt varande saknas mig & jag är så ledsen att du långsamt försvann & att jag inte längre kunde nå dig. Jag vet inte om du kände min närvaro, vet inte om du någonsin förstod eller visste hur stor del av mitt liv & den jag är du har bidragit till. I en värld full av färgstarka, konstant osams kvinnor var du alltid lugn & snäll. Minns inte att jag någonsin hört dig uttrycka ett hårt, missunnsamt ord om någon. Nu är du och mormor för alltid borta. Döden är en del av livet & allt är som det ska vara men jag kommer alltid att sakna dig, morfar. Jag kommer alltid att se & höra hur du tog ditt sista andetag. Sida vid sida om det minnet finns alla hundratals dagar & bilder av dig i Skåne, vid ditt ritbord, hur du träget visade mig konsten att måla akvarell.

Idag är även min mammas dag då hon tar farväl av sin far. Trots förudmjukelsen hennes sätt att arrangera dagen på, utsätter mig för..ska jag bara tänka på dig, morfar & hylla ditt minne genom att inte bråka på din dag. 

Jag hoppas att din konstnärssjäl får flyga fritt över vidderna nu, utan regler, utan tjat, att du äntligen är fri! Att din tanke är klar igen & att du vilar i frid.

Sov så gott allra finaste morfar. För alltid älskad & saknad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s