Final call

Jag sitter på SJ’s snabbtåg mellan Stockholm-Köpenhamn å har just gått på i Nässjö. Det är söndagkväll & sedan fredag eftermiddag har jag varit hos mamma & hennes man i skogarna utanför Tranås. Jag är helt känslomässigt dränerad, uppriven & förstörd. 

Sedan  34 dagar är jag helt abstinent från all mat som triggar mig, gluten, socker, mejerier men även alkohol, sötningsmedel & tobak. Det betyder att jag för första gången har överlevt (men ska även klara de kommande veckorna innan jag ropar hej) en helg med mamma utan någon som helst drog eller flyktväg. Jag undrar om inte det här är något av det mest psykiskt utmattande jag varit med om, helt uppe i topp 5 i alla fall vi sidan av: 

1. Att lämna en sekt efter 21 år

2. Bli dumpad av sitt livs kärlek

3 . Få veta  på att jag inte kan bli mamma 

4. Gå igenom en skilsmässa. 

Den här gången skulle jag göra det helt utan skyddsnät & 34 dagar in i nykterheten. Det jag faktiskt längtar mest efter, mer än socker är tobak & champagne. Det skulle dämpa ångesten fint nu. Men ingenting är viktigare än att förbli abstinent. Jag måste klara det här. 

Historien men mamma, den är lång & förfärlig & innefattar både psykisk & fysisk misshandel under 9 åt, från det jag var 8 till dess att jag flydde hemifrån vid 17 års ålder. Det var som om en insikt faktiskt trillade ner å på plats likt en kula som lägger sig på plats i ett flipperspel den här helgen. Jag hoppas att den pusselbiten kommer att hjälpa mig i mitt tillfrisknande. 
Jag kan släppa på skulden nu. Jag är en dotter till en psykiskt sjuk mamma som inte kan interagera med andra människor annat än genom martyrskap, skuldbeläggande & verbal misshandel. 

SÅ klart leder det till enorma skuld och skamkänslor hos hennes barn. 

Vi kan inte få henne att söka hjälp så hon har ingen officiellt diagnos och definitivt ingen som helst sjukdomsinsikt. Vi vet inte vad det är men hon har alltid varit socialt inkompetent med en oförmåga att känna in rummet å vad som är lämpligt att säga högt. Hon klampar på som en elefant i ett glashus & har ingen förståelse för att hon sårar & upprör folk till höger å vänster. Det skulle man ju kunna ha överseende å till å med skratta åt. 

Lägg till martyrskapet & en enorm fixering vid att kontrollera, förmana å lägga sig minsta lilla rörelse från alla nära å kära. Läs mig, min syster, hennes man & morfars liv. 

Lägg till hypokondrin & utnyttjandet av hennes egen skröpliga hälsa för att få allt precis som hon vill oavsett priset för alla runt omkring. 

Lägg till religionen som ytterligare vapen i striden om att kontrollera andra, skuldbelägga & bryta ner för att få sin vilja igenom. 

Som grädde på moset: tydliga tecken på början till demens & med det en extra giftig tunga för att dölja att hon inte längre hänger med i ett vanligt samtal.

I 38 år har hon lyckats. I 38 år har jag tagit beslut, tänkt, agerat med hennes röst ringande i öronen. Flyttat till andra sidan jorden för att komma undan, gjort allt för att inte låta henne kontrollera mig, även om jag skadat mig själv på kuppen. Varit SÅ rädd för familj (bara förknippat med ren å skär ångest & rädsla) att jag nu har fått det precis som jag vill – jag lever helt ensam, utan någon som helst familj. 

Det MÅSTE vara slut nu, jag orkar inte mer nu, jag är inte skyldig henne någonting. Jag kan inte ta fler kränkningar & slag nu. Jag var Ett barn å hon misshandlade mig, år efter år och hon fortsätter att göra det nu, så fort hon får chansen. Aldrig nöjd, alltid sticka till, alltid trycka på svaga punkter, aldrig ta ett steg tillbaka å låta hennes högst kompetenta anhöriga ta över där hennes egen förmåga så uppenbart brister. 

Klarar jag att hålla mig abstinent & nykter de kommande veckorna – klarar jag allt! Hon SKA inte få ta mer av mig nu!!!! 

Enda orsaken till att jag utsatte mig för detta nu är att min älskade morfar, djupt inne i Alzeimers mörka moln börjar tackla av rejält. Jag ville hinna upp å ta farväl. Jag hann ❤Älskade fina, vackra stolta morfar. Redan 2003 när mormor dog var han på väg bort. Vi hade inte märkt något när mormor levde eftersom hon mörkat det. Nu är det som jag upplever allt med mormor igen, en sån oerhört färgstark människa å det är fortfarande, 14 år senare helt ofattbart att hon är borta. 

Hon räddade mig många gånger när jag var tonåring & mamma var som mest upptagen med att terrorisera mig & min syster istället för att be om hjälp med att bearbeta skilsmässan från min pappa. Daglig misshandel & ON top of allt annat måste Jag alltså på riktigt ta in å förstå att jag har vuxit upp med en psykiskt sjuk mamma, inte bara en lite extra jobbig mamma som slog & kallade sina egna (extremt kristna) döttrar för horor om vi ville gå på bio med våra vänner.

INTE så konstigt att man blir lite knäpp av den uppväxten. Att man får anknytningsproblem, utvecklar en beroende sjukdom & blir allmänt självdestruktiv. 

Jag har faktiskt aldrig på riktig sett det här, jag har skuldbelagt mig själv, trott att jag är känslig, otacksam & haft oändligt dåligt samvete när jag klagat över hur jobbig hon är. 

Jag VILL verkligen skäppa taget nu, jag VILL inte låta henne styra & förstöra en enda dag av mitt liv mer. Hon ska inte få ta min abstinens ifrån mig. 

HOLD ON

Jag var TVUNGEN att skriva ner det här, annars hade jag fått en ångestattack eller brutit min abstinens 🙈

Känns lite bättre nu när jag skrivit av mig allt det onda! Jag vet inte om det finns något mer skuldtyngt & tabu än att inte vara tacksam för eller säker på om man älskar sin egen familj.

Min allra största rädsla, alltså värre än rädslan för döden är att jag ska bli som henne. Gener + miljö + skuld & ångest. Den här rädslan är alltså förlamande. Jag måste få hjälp med att hantera den. Annars kan den bli självuppfyllande. Det som jag varit väldigt rädd för de senaste 5 åren är att vara ensam å utan familj. Nu är jag helt ensam, det jag var så rädd för blev självuppfyllande. 

Ensam är INTE stark! 

Vi hade i alla all tur med vädret..

En reaktion på ”Final call

  1. Therese skriver:

    Sina rötter kan man inte välja och behöver inte älska, bara hitta ett bra sätt att förhålla sig till.
    Jag hoppas att du hittar ett sätt att fixa den här tiden på ett bra sätt! 💙🍀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s