Deanu Maija’

När jag var 8 år skiljde sig mina föräldrar, det hände över sommarlovet mellan 2:an & 3:an. För att komma bort & få lite miljöombyte åkte mamma med oss barn till Gotland för att hälsa på en bekant till mammas vännina. 

Vi hamnade på landet utanför Visby med hästar i hagen intill & total sommaridyll. Vi delade rum min mamma, min 3 år äldre syster & jag.  Minns att jag tjurade, att jag saknade min pappa, att mamma tjatade. Jag minns raukarna, det halsbrytande i havet, känslan av att sitta på ringmuren med stubbat hår, collagetröja & blonda flätor. 

Ett par dagar innan vi skulle åka hem igen, kom väninnans son hem efter att ha tillbringat sommarlovet hos sin pappa i Norrland. Vi kom hem efter en dagsutflykt & då stod han plötsligt där. 11 år med de mörkaste ögon jag någonsin sett, höga kindben & mörk, solbränd hud. 

Det blev början på en spirande förälskelse till både en pojke, en kultur & en historia. Pojkens pappa var same, renskötare & hemmahörande norr om Arvidsjaur.   Vi brevväxlade väldigt sporadiskt i ganska många år, pojken & jag. En dag blev även han renskötare.20 år senare satt jag i mitt lilla loftrum, högt ovan taken i Köpenhamn. Av en ren händelse kom jag att tänka på Honom. Han har ett väldigt ovanligt namn & hans Facebook bild fick mitt hjärta att stanna. Samma mörka, sneda ögon & smala leende. En vänförfrågan senare & så föll jag handlöst, hudlöst in i en once-in-a-lifetime romans med exakt lika stor del oändlig lycka som ofattbar smärta & sorg.   Han gav mig sitt folks historia, musik, kultur & i viss mån även sitt språk & sin tro. Långt efter att han försvunnit ut ut mitt liv finns samernas historia & öde kvar i mig & mitt hjärta värker.   I förra veckans Kobra var det ett långt inslag om samer & alla minnen kom dansande tillbaka. Det är så sant – att vi svenskar står upp för ursprungsbefolkningar, försvarar dem mot invaderande folkslag i alla lägen. Vi står på Indianernas, Aborginernas & grönländarnas sida. Men när det kommer till vårt eget lands ursprungsbefolkning, känner vi knappt till historien.  

Jag ska inte utge mig för att vara insatt i nutiden & de pågående diskussionerna men det som vi, Sverige en gång gjorde mot samerna är oförlåtligt. Vi tog deras stolthet, land, barn, tro, språk & värdighet. Att jag föll så hårt för både pojke, jojk & historia hänger ju så klart ihop med var jag själv befann mig i livet vid den här tiden. Längtan till naturen, bergen, det spirituella. Denna enorma beundran för alla folkslag som lever i symbios med naturen, istället för att förstöra den, så som vi gör. 

Samerna som regelbundet bröt upp & tog med sig allt, lämnade inte ett spår, inget avtryck. Det var också det som gjorde att de svenska myndigheterna kunde ta deras land eftersom det inte fanns några bevis på att Samerna bebodde marken. Så hjärtskärande sorgligt att de rasifiserats, skämts för sitt språk, sin kultur, sin religion. Skämts för den till den så milda grad att den nästan inte finns mer. Hur många fler generationer kommer språket att överleva?! Den sommaren hade pojken (som så klart blivit en man) & jag stora, vackra planer. Renmärkning, helikopterturer över de vidsträckta vidderna, fiske, veckor ute i naturen.

Redan i Juni var det över & den förlusten är fortfarande något av det mest smärtsamma jag varit med om. Det kändes som att köra störtlopp – som att kasta sig ut över öppet fjäll med huvudet före. Galenskap. När det var över var hela jag ett stort, öppet, bultande sår. 

Han var/är spritt språngande galen & helt livsfarlig, en sån man ska hålla sina döttrar & sitt hjärta långt borta ifrån. Jag sörjer fortfarande jojken, det spirituella & löftet om ett liv i samklang med naturen. 

”Heavy Joik” eller Intrigue med låten Deanu Maija är fortfarande min kraftlåt. Den överlevde vår relation & istället för att påminna mig om honom, har den blivit en del av min historia. Den ska spelas på högsta volym med fönstren vidöppna mot den mörka natten. Den handlar om den lilla, vackra sameflickan Maja. Om jag någonsin får en dotter så kommer hon omöjligt kunna heta någonting annat än just Maja. För mig är hon vintern, solen, björkarna, alla väsen i naturen, ja, själva livet. ❤️

6 reaktioner på ”Deanu Maija’

  1. Therese skriver:

    Vackert skrivet! Några av mina närmaste vänner är samer och bär med stolthet sina färger, lever med kulturen men också med den mörka historien. Här i norr lever vi både i parallella världar (inte alltid problemfritt) och i symbios, samer och svenskar.

    • annaoyes skriver:

      Jaa, jag förstår det. Blir så lätt förenklat när man ska skriva om ngt viktigt, särskilt som svensk uppvuxen i söder, vi kan inte på något sätt relatera till osämja över mark, vargjakt etc. Härligt att ni lever i symbios – tack f din kommentar ❤️

      • Therese skriver:

        Även mitt hjärta😋 var en gång, ”en kort sekund”, på irrvägar i sameland 😉;-), men i tid insåg vi att det skulle stanna vid vänskap. Den vänskapen lär dock bli kvar för evigt.
        Jag bor i renbetesland. Här är mycket renar vintertid. Ibland kommer nån ända in på min tomt till hundens stora förtret 😄

    • annaoyes skriver:

      Hehehe, ibland brinner man till och broderar ut språket lite! Tack för att du kärleksboostade mig idag m alla likes. Ibland känns det som man är ensam i rymden! Tänker mkt på dig 😘

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s