For Better & Worse

Jag har ju skrivit lite tidigare om mina funderingar kring vad som händer med parrelationen under behandling för barnlöshet. Under de senaste åren så har jag och C ju inte varit på samma sida angående barn & omkring Jul var det ju riktig kris då jag under några veckor var övertygad om att vi skulle behöva gå isär. 

Efter den krisen gav C med sig lite & gick motvilligt med på ett nytt IVF försök. Under hela förberedelsen för det, min operation i Februari & under kände jag mig ganska ensam & förbittrad. Många månader senare, när vi fick besked av läkarna att vi hade flera, friska ägg, började C gråta av glädje.

Det var första gången jag förstod hur mycket han vill det här. Förra veckan visade han mig ett brev han skrivit till sina vuxna barn redan i Januari & jag började långsamt förstå att hans motstånd enbart har handlat om omtanke om dem. Han har varit så rädd att de ska bli sårade eller att deras relation ska bli sämre när vi får ett gemensamt barn. I Juni skickade han så brevet & pratade ut med tjejerna. Efter det har han varit All In, även om han först har berätta för mig nu, varför. 

I Japan finns en tradition, varje år skaffar man en sån här liten figur.  

 När man köper dem (vi har fått våra) kommer de utan ögon. Tanken är att man ska måla i ett öga (en svart prick) & när man har uppnått sitt mål, målar man i det andra. Tanken är att det ena ögat ska hjälpa en hålla ögat fäst på målet intill det är uppnått. Idag avslöjade C att han också, redan för 1 1/2 år sen fyllde i sin prick men en önskan om barn (alltså redan innan vi påbörjade behandling) 

Hans högsta önskan i livet är att få ett till barn men har har först nu vågat ge efter för den. Mitt hjärta svämmar över & jag är så glad & tacksam över att vi nu är 2 om det här och jag känner mig allt annat än ensam. Så här långt så har processen faktiskt fört oss närmre varandra  – jag hoppas innerligt att vi kan bevara det tillståndet, även i framtiden! 

Dag 4 av 7 i min första Fakir vecka & BOOM, igår kom det & jag är officiellt i kraftig Ketos – alltså min kropp håller på att ställa om sig till fettdrift – lycka!! 

Hunger är ingenting farligt & JA man kan minska i kroppsfett på en högfettkost. Fasta är bra för att låta kroppens organ vila samt re-boota förbränningen. 

Idag är det i stort sett fasta, undantaget Bullet coffee. Jag följer en veckoplan gjord av Martina Johansson & ingen behöver vara orolig för mig. Skulle jag börja må dåligt skulle jag äta ett bär eller några salta mandlar för att återställa balansen. MEN det blir en lång dag, klockan är bara lunch & jag är redan super hungrig! 

I måndags var mina hormonnivåer bra och både progresteron & Östrogen låg över gränsvärdet. Trots det har jag börjat med dubbel dos Östrogen från i tisdags. Idag var Östrogenet på en riktigt bra nivå m Progrestoronet låg på 9.56 & gränsvärdet är 10. Så idag fick jag en spruta progresteron & från och med imorgon ska jag ta dubbel dos av det med. Jag vet inte vad det innebär. Borde inte hormonnivåerna vara skyhöga om det har lyckats, speciellt eftersom jag tar extra hormoner?! De sa i alla fall att det var helt ok & normalt och att de extra doserna endast var säkerhetsåtgärder. 

Såklart har det gått bra, så klart är jag gravid, så klart ska jag bli mamma!!! 

Tänk vad lyckligt lottad jag är som får komma på så många kontroller, det tror jag inte man får på samma sätt i andra länder?! 

  Stella & jag hänger i Soffan för att coola ner efter promenaden hem. Snart måste jag börja jobba men är väldigt osugen, vill mest sova & drömma om bebis 🙂 ❤️

En reaktion på ”For Better & Worse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s