Safe & Sound

Vi är eniga om att livet inte är svart eller vitt, eller hur?! Vi är eniga om att alla våra liv är fulla av toppar & dalar, visst?! Det som är svårt med det skrivna ordet är ju att det ibland utelämnar nyanserna som glittret i ögonen, gesterna, kroppshållningen etc, det som antingen förmildrar eller förstärker. 

Med det sagt så hände följande igår; för 2 veckor sen sa läkaren att möjlig uppsättning av ägg berodde på 1.Tjockleken på min livmodervägg (över 7 mm) 2. Mina hormonnivåer

Igår hade jag perfekta hormonnivåer – INGA cystor (första gången) & min livmodervägg är 16 mm. Då tänker ju jag: LYCKA, nu är det dags, min kropp är redo, låt oss fånga dagen, vem vet när dessa perfekta omständigheter kommer igen?!

Då säger läkaren (på ett väldigt otydligt, japanskt sätt som hade drivit VEM som helst till vansinne) att Jaa men livmoderväggen ska vara 7-14 mm & din är 16 mm så vi kan nog inte fortsätta den här cykeln men vi är inte helt säkra för det är svårt att mäta så vi kan ha mätt fel, så snälla kom in dagen efter ägglossning så kollar vi allt igen men förmodligen kan vi inte gå vidare den här cykeln. 

Frustrerande! Känns som om jag bara förstår 1 tiondel av vad som pågår & nu förlängs hela processen & tiden då mitt liv är helt & hållet i händerna på svårförståeliga läkare & sjukhusbesök. Det känns som allt är helt perfekt nu men att det bara kastas bort utan att vi är säkra. För läkarna jämför ju mig med alla andra, hur många gånger andra patienter går igenom det här förloppet & de tycker ju att jag har massor med tid, i deras värld kan ju jag fortsätta med det här tills jag är 45 år. De tänker inte på att min tid i Japan närmar sig sitt slut, att min man snart är 50 år & min karriär som blir lidande av all tid det här tar, att alla våra pengar går till det här & vi därför inte kan spara någonting tills vi kommer hem & ska börja om från scratch. 

Med det sagt så ÄR jag tacksam, de flesta andra kvinnor i världen har inte den här möjligheten. Jag har fortfarande en chans att bli mamma, det är det många andra som inte har.

Detsamma med viktnedgången, jag omges ju av det här (oavsett metod)  

 Så om man inte går ner är man mindre av en inspiratör = lite mindre värd, lite mer misstrodd. Jag är säker på att de allra flesta tror att jag moffar mat hela dagarna när jag är ensam – speciellt nu när jag har varit ärlig om Bulimin. Bulimin är framförallt en sjukdom som pågår i hjärnan, dagligen, dygnet runt. Bara Ibland (i mitt fall) , kanske 1-2 gånger om året spiller den över & tar fysisk form & leder till aktivt bulimiskt beteende. Det är alltså inte skälet till min uteblivna viktnedgång. 

Samtidigt (eftersom allt inte är svart eller vitt) så är jag djupt tacksam över vad en ändrad kosthållning & ändrad livsstil har gjort för mig. Sedan 11/2 år är jag rökfri, jag är starkare, friskare, aktivate & jag har gått ner 7-10 kg. Mitt humör & mående är bättre & mer stabilt än på många år. 

Jag vill gå ner 12-15 kg till & jag är inte redo att ge upp det men jag VET (i det här fallet svart på vitt) att jag är frisk & sund & har väldigt fina värden & inte lever i risk för metabola syndrom. Det är jag glad för & tacksam över. Det fokar jag på idag ❤️ & att skita lite mer i vad alla andra tycker & tänker! 

Puss

En reaktion på ”Safe & Sound

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s