Hjärtat imorse när jag packade min väska. Är iväg en natt bara, till Fukuoka, Kyushuu (södra Japan) för store visit. Väldigt härligt här nere faktiskt. Skönt och en liksom frisk vind, vi är väldigt nära vatten och trots att jag inte har kunnat se havet ikväll, så känns det. 

Har haft lite ångest sen igår, efter inlägget jag skrev. Läser om hundratals flyktingar som drunknat efter månader, år av ångest, skäck, fruktan. Ser mig själv, oss, utifrån. Feta, bortskämda, otacksamma. Varenda dag lever vi våra priviligierade liv, på bekostnad av tredje världen. Det är så det är, när allt är bortskalat. 

Jag känner att jag verkligen vill ta ansvar för att iaf inte bidra ännu mer till fördumningen, utseende och hälsostress. Det är total overload. Det innebär kanske att jag måste sluta skriva. Det som är bra är att man kan ändra sig, jag känner kanske annorlunda imorgon. 

Igår var jag så ledsen men jag gick och tränade, åt bra, la mig tidigt och läste Paulo Coelho (Det femte berget) Det var otroligt skönt, som balsam för själen. Vackert språk, spirituellt, religiöst och ibland filosofiskt. Inga bilder, inga touchscreens, ingen kroppsfixering. Bara vackra ord på rad som väckte nya tankar och känslor. 

Mår mycket bättre idag! Tack för att du finns!