Att räkna ner

Dag 342

Jag tror att jag aldrig någonsin har haft så mycket julstämning som i år. Jag pyntade redan i mitten av november och njuter de tända ljusen galet mycket de här dagarna. Det är kanske mer ljuset i mörkret, hyggen, myset jag njuter av än själva tanken på jul. Det blir ingen hysteri med julklapparna heller. Alla får en och tjejerna kanske några fler. Jag har bara ett par jag inte vet vad jag ska köpa till, en väninna och C’s mamma. Det är så skönt att inte ha panik över det för det kan verkligen förstöra hela december. Jag har ju inte vuxit upp med julfirandet utan firade mon första jul som 21-åring. De första åren kändes väldigt krystade och ganska hysteriska med julklappar. C är på inget sätt en nostalgiker eller överdriven med högtider. Men just med jul har han varit helt fanatiskt. Varje gång en ny familjemedlem kommer in i bilden, ett vuxet barns partner eller en styvförälder så borde man ju egentligen ändra på traditionerna, så att man kan ta hänsyn till så många som möjligt. Det har varit totalt no- go sen vi träffades. Julafton och den 25:e skulle firas på precis samma sätt och på samma plats varje år, på trots av att min familj bor i ett annat land och mina föräldrar dessutom bor 40 mil ifrån varandra. Men i år – halleluja är alla traditioner öppna för diskussion. Så, vi kommer att fira jul hemma hos C’s mamma i hennes nya, mkt lilla lägenhet redan den 20/12. Bara hon, vi och tjejerna. Sen åker vi till pappa ett par dagar, helt utan julfirande och den 24,25 (de enda dagarna då min mammas butik är stängd) åker vi till henne. Julefrukost med resten av C’s familj firas så först den 27:e och dessutom ute, på lokal 🙂

Helt igenom perfekt, ingen stress, vi hinner träffa nästan alla nu för att vi är flexibla med datumen. Det är nog därför jag tycker att julen är mysig i år. De senaste åren har varit hysteriska och ångestfyllda och sjukt stressiga. I år, not so much 🙂 måste komma ihåg att säga till C hur glad jag är f det.

Den 18/12 ska vi dessutom gifta oss lagligt. Det blir en mycket enkel liten historia med C’s mamma och bror som vittnen. Pappa och Carina kommer också över ( så glad ❤️) och så äter vi 6 en jättelång, härlig tre rätters lunch på nyrenoverad, mycket vacker dansk restaurang som ligger precis bredvid slottet i Fredensborg. Hos pappa och Carina veckan efter ska jag dessutom umgås med min syster i 2 dygn, vilket är väldigt länge f att vara oss och brukar sluta väldigt dåligt. Jag håller tummarna för att det går bättre i år. Jag har köpt en stor julklapp som jag hoppas krattar vägen 😉

Så till maten som är så sjukt viktig för mig eftersom den påverkar ALLT i mitt liv och i min tillvaro. 13 dagar av boende hemma hos andra människor och med betydligt mindre kontroll än normalt. Hur ska jag få det hör att funka, utan av såra andra eller dra för mycket uppmärksamhet till min egen person och göra en stor grej av det?!

1. Jag måste blogga ett litet inlägg, varje dag där jag beskriver hur det gått och vilka val jag har gjort.
2. Logga all mat i Lifesum appen
3. På flyget tar jag med mig kokt ägg, avokado och kokosolja.
3. Åka och handla direkt när vi har landat så att jag har riktigt smör, grädde och avokado.

Allt handlar ju om att hålla mig mätt, trygg och lugn. Det är ju när man har fått överleva flera dagar på några få kycklingbitar man pillat ut ur risgrytan, kaffe utan fettkälla och pålägget från de bredda smörgåsarna som det går åt skogen för mig. När hungern skriker i kroppen och jag tar ett par tuggor bulgurröra i ren desperation. Ett par timmar senare se eras kärleksmums till kaffet och sen är jag screwed. Fördelen med den här Resan Är ju att jag inte bor på hotell men hemma hos folk så att jag kan förvara maten i kylen och även koka ägg etc om det behövs.

Mina största utmaningar är:
C’s äldsta dotter som är super tränings och hälsa freak, skulle tippa att hon vägrar ca 50 kilo och det är bara muskler. Hon äter super fettsnålt, bara gröna smooties, grönt te etc och tränar 6 dagar i veckan. Att stå med smör och kaffe framför henne på morgonen känns inte ok, jag är jätte överviktigt och hon är smal…
MEN jag mår ju så bra på fettkaffe och att inte starta matintaget förrän vid lunch. Jag håller mig mätt, lugn och frestas inte att äta en massa onödigt tidigt på dagen.

C’s mamma som är diabetiker och lider av åderförkalkning. Hon köper alltid hem diverse ”nyttig” mat till mig när jag ska komma men det är aldrig helt rätt, det är typ skyr med sylt och sådana saker. Dessutom serverar hon ganska stora mängder alkohol, vilket jag helst vill undvika. Hon är super fett skrämd och lagar allting på light produkter och intar en diet av grovt bröd, yoghurt etc. Helt galet, jag blir så ledsen när jag tänker på det, hon blir ju bara sjukare och sjukare men det är jätte svårt att prata med henne om det. Med en kostomläggning skulle hon säker kunna få ett par extra, bra år.

Christian har däremot äntligen börjat förstå det här med dåligt och bra kolesterol och långsamt börjar han bli mindre fettskrämd. Han ser också fördelarna med att äta så naturlig mat som möjligt och att istället äta mindre mat och mer sällan. Förhoppningsvis kan han prata lite med henne nu över jul.

Jag sitter på Shinkansen nu på väg mot Osaka och Kobe. I magen har jag kaffe och fett och i väskan 2 portioner kycklinggryta från gårdagens middag. Jag kom precis på att jag glömde kokosolja – faaan! Hoppas kunna överleva ändå, det är ju bara 2 dagar :/. Kommer hem imorgon igen.

IMG_2946.PNG

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s