På andra sidan drömmarna

Dag 321

Igår gjorde jag en ny magnetröntgen och idag var vi på konsultation hos specialisten. Jag har tagit ledigt från jobbet idag, dels för jag har semesterdagar som annars brinner inne, dels för att hinna packa för resan till Sverige imorgon men mest för att vara säker på att inte behöva bita ihop och gå till jobbet efter läkarbesöket.

Det gick ganska bra, jag ska försöka att sammanfatta. 1. Mina äggstockar svarade fint på hormonbehandlingen och östrogen nivåerna blev väldigt höga väldigt fort. Sist så var de för långsamma med att ge mig ett annat hormon som ska hämma ägglossning vilket gjorde att mina ägg blev färdiga för tidigt och därför inte gick att befrukta. (kul att man får förklaringen 1 månad senare) Samtidigt så har kroppen inte svarat på behandlingen med hormoner för att dämpa endometriosen, den lever på och cystorna frodas.

Han menar att vi kan göra ett nytt försök med äggodling så snart jag är klar, vi har större chanser art lyckas denna gången eftersom de nu vet hur min kropp reagerar, vi kan också direkt efter sätta in ägget i livmodern eftersom själva livmodern är frisk. Det kan så misslyckas för de misstänker starkt att mina äggledare är fyllda med vätska (de är inte säkra?!) och lite av den vätskan kan så rinna tillbaka ner i livmodern och skada ett litet, nytt embryo.

Så vi kan välja att göra det och hoppas på att vi får ut fler ägg vid odlingen och om det misslyckas med den första uppsättningen, kan vi göra en operation och sen försöka med uppsättning igen. Operation måste jag göra, förr eller senare, han kan ta bort alla cystor i äggstockarna plus mina äggledare i en titthålsoperation. Vilket ju är bra men han berättade också att man typ ALDRIG gör öppen kirurgi i ett fall som mitt eftersom det oftast gör endometriosen värre och kan skapa nya, större problem, han bekräftade också att blindtarmsoperation plus operationen i augusti högst troligt har förvärrat min situation och min infertilitet. Då vill man ju bara gråta, jag hade också fruktansvärda kval inför den jävla operationen 😦

Oavsett vad när chokladcystor blir över 4 cm eller kvinnan är över 40 år ökar risken för att de utvecklas till cancer dramatiskt. Min läkare tycker inte att det berör mig men hallå, jag är 40 om fyra år och mina cystor är 3 cm. Så oavsett vad ska jag ju ha gjort en operation till 😦

MEN nu är det såhär att jag har genom ett tips från Åse’s (56 kilo) lillasyster som e min gamla vännina från Helsingborg och som just nu blir coachad av sin syster (som alltså är typ Top 5 inom Svenska LCHF förespråkare och experter) fått fatt i appen Lifesum och hennes (lillasysterns) program. Under 1500 kcal per dag, 54 g protein, 124 g fett och 20 g kolhydrater. Dessutom 16:8. Jag har använt Lifesum i en vecka snart och fått en total AHA upplevelse efter snart 3 år på vad jag trodde var en lågkolhydrat kost.

Jag har ätit för lite fett och alldeles för mycket proteiner och förmodligen även kolhydrater för att hamna i ketos (optimal fettförbränning) dessutom har jag hamnat i en del rejäla sockerfällorna som pågått allt från ett par dagar till veckor.

SÅ, jag kan inte göra någonting förrän i Januari i alla fall så vad skulle hända om jag verkligen ströp kolhydraterna, på riktigt. Det är sjukt svårt att hitta ngt att äta som innehåller så mkt fett men ändå möjliggör att hamna under 1500 kcal/dag. Räkor, Shiratakinudlar, Keso, Kesoplättar och Chiapudding är typ great. Inte för mycket protein eller för många kalorier. I Thailand åt jag ju tillexempel 1 burk tonfisk och 2 ägg till frukost – boom, nästan hela dagens protein behov på ett mål. Om man tränar kan man äta mer. I 3 dagar har jag lyckats nu och jag har redan tappat 2,4 kg i vätska. Jag vill iaf försöka, på riktigt nu, inte bara f att gå ner i vikt, det är plötsligt sekundärt men för nu vill jag se om inte jag kan krympa mina cystor själv. Jag tror STENHÅRT på att man kan det, genom kost, sömn och mental träning. Jag måste bara göra en strategi så att JAG kan 🙂

Jag har varit extremt lycklig de senaste dagarna (om än irriterad och retlig av sömnbrist och kostomställnings besvär). Jag känner mig så lyckligt lottad som får resa med jobbet, träffa folk, växa och dela med mig av min kunskap. Känner mig också extremt lyckligt lottad som längtar hem och som har ett fantastiskt, kärleksfullt hem att komma hem till.

Jag tänker ofta på att jag tillhör en extremt liten och otroligt lyckligt lottad del av jordens befolkning. Den procenten som kan välja själv. Det hjälper inte på utan snarare möjliggör en del psykisk ohälsa hos denna lyckligt lottade befolkning. Den kan inte förminskas med ett: Se möjligheterna, inte problemet eller ännu mer skuld över otacksamheten eller oförmågan att vara jävligt glad eftersom man har allt, jag hörde om en tjej som sökte hjälp för depression och fick följande råd:
– fixa en mysig familjemiddag
-Gå ner i vikt
– Skaffa en hobby etc
Hon lever inte längre och vården tog uppenbarligen inte henne på allvar.
Ibland kan hela världens lidande komma över mig och liksom samlas i en spjutspets, alla barn till alkoholister, alla barn som växer upp med psykiskt sjuka föräldrar, alla djur som far illa etc. Återigen blir jag påmind om hur lyckligt lottad jag är.

Jag växte upp med en psykiskt sjuk mamma som ibland dessutom gränsar till religiös fanatiker. Jag flyttade hemifrån när jag var 17, jag har levt längre på egen hand än i hennes våld. Det tog många år men se var jag är nu. Jag vill fortsätta vårda det och vara glad för det. Jag har sagt det förr dock, jag tror det är hormonellt – ibland blir allting bara kolsvart, så nu, när det är ljust och jag ser klart MÅSTE jag förbereda en flyktväg, en genväg till att bryta onda cirklar. INTE käka ett paket kakor för det hjälper bara i 5 minuter utan någonting annat, något som förflyttar mig på nolltid till A better place.

Har du något sådant du gör, inte bara förebyggande men utan något att ta till när det inte finns något att ta till. Ingenting annat än tid, tid att vänta ut det till det går över. Om jag ska heala mig själv e kommande månaderna MÅSTE jag ha en plan för dagarna med svärta, migrän och hopplöshet.

IMG_2427.JPG

IMG_2433.JPG

Så sjukt mysigt hemma på kvällarna ❤️
Summa sumarum ; vi fick ganska bra nyheter idag, det finns fortfarande hopp, både om att bli förälder och att få bukt med Endometriosen. Jag är en lyckligt lottad jävel som har någon att längta hem till, världens bästa man som jag bara älskar mer för varje dag som går (sjukt irriterande e han dock ofta) han är bara så BRA. Det känns som vi just nu utvecklas med stormsteg, tillsammans i konsten att hantera varandra och livets ups & downs och det för oss närmare varandra. Jag har ett skinande rent hem ( Kathrine, tjejen som gått med på att hjälpa oss med städningen var här igår och rockade loss) JAAA! Livet blev genast typ 20% bättre och lättare!!

Nu MÅSTE jag boka flygbuss, ringa M och packa smart den här gången. Ingenting onödigt ska ner i min väska. Jag ska flänga runt halva Sverige + Amsterdam och det fixar jag inte med för tunga, otympliga väskor. Jag hoppas dessutom kunna handla lite kläder, mat och inredningsdetaljer hemma så den ska vara halvtom på vägen dit. Nu går jag 😉

En reaktion på ”På andra sidan drömmarna

  1. tessfriis skriver:

    Jag blir så glad av att läsa dina långa inspirerande motiverande inlägg 💗
    Du hittar verkligen ett sätt se det positiva i livet även om det stormar runt i kring dig!
    Nu har jag också laddat ner Lifesum och betalat för ett år framåt 😃 Tack som bara den för inspiration 🍀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s