Another day at The mill

Dag 283 5.7/14 km

Jag är tillbaka hos mina ”vänner” på reproduktionskliniken. Fantastiskt namn, reproduktion, det känns verkligen som en produktindustri härinne.

IMG_1929.JPG

Beroende på hur det går idag vet jag också om jag måste fortsätta komma hit flera gånger i veckan. Nåja, jag kan ju läsa och blogga mellan blodprov, gynundersökningar och sprutor så det kunde ju ha varit värre.

Försökte visa lite bilder igår men de försvann så de kommer här istället.

En liten knodd på tillväxt OBS! Inte min utan min väninnas jag skrev om igår…

IMG_1927-0.JPG

Ljuvliga knäckebröd på väg ut ur ugnen, bästa receptet någonsin!

IMG_1928.JPG

IMG_1926.PNG

Var på extremt trevlig Oktoberfestival i Yokohama under söndagen, alla drack öl utom jag..

IMG_1930.JPG

Vacker solnedgång i Tokyo, staden at It’s best

IMG_1925.JPG

Kom just till insikt om en sak, ett konstaterande..i hela den här processen, hur lång eller kort den kommer att vara kommer jag att behöva vara den starka. C kan inte. Det är ok, jag är redan klar med så många funderingar etc, hade redan en syn på IVF, hade tagit ställning, långt innan vi gick in det här själva. Jag undrar bara vad det gör med vårt förhållande, vad händer när mannen känner sig svag, förvirrad och därmed lite utanför?! Jag måste ju erkänna att jag känner väldigt lite empati och förståelse f C’s känslor. Jag har inte tid, väx upp liksom. Som det här med att lämna säd, hur kan det vara en så stor grej?! Vi kvinnor förväntas ju kunna ha sex på beställning genom hela livet, när vi är sjuka, när vi har mens, när vi just fått barn, när vi är ledsna. I den här processen är det jag som ska äta hormoner. Jag som tillbringar timmar på sjukhus, jag som får mitt underliv fläkt ut och in och han klagar över en utlösning?! Sorry men jag känner mig helt oförstående, vad är problemet?! Jag säger inte så mycket men ja, rätt svårt att inte förakta ängsligheten. Är jag grym och kall?! Vi bråkar inte direkt om det här men jag fattar ju att jag inte kommer få det stöd och den uppbackning som jag hade önskat, jag kommer att vara ensam i det här. Som sagt var, det enda som kommer hända är att jag blir starkare…

En reaktion på ”Another day at The mill

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s