Dengue fever

Dag 243

Mitt I Tokyo ligger en fantastisk park som heter Yoyogi park. Det är en av stadens lungor och kan liknas vid New Yorks Central Park. Här är varje dag en fest och alla kommer hit för att umgås, sjunga, dansa, äta, leka, motionera, you name it! Parken används som ett vardagsrum, fast utomhus.

Jag tycker att parken är hjärtskärande vacker, oavsett årstid och en otroligt viktig oas mitt i all storstad.

IMG_1778.JPG

Igår stängdes delar av parken av för just nu har 59 fall av denguefeber konstaterats i Japan, det första utbrottet på 70 år. Eftersom Japan är en ö, skonas vi ofta från sjukdomar som är vanliga i resten av Asien. I alla fall..det är ett tag sen de upptäckte det här nu, de sprejade hela parken med insektsmedel häromdagen (det har nog hunnit sprida sig, tyvärr) . Vi bor ca 2 km från Yoyogi park och sannolikheten att de smittade myggorna finns i vår lilla park är nog också ganska stor. Jag har verkligen känt att nej, det pallar jag inte åka på nu också så jag har sprejat med otroligt mycket myggsprej inför Stellas kvällspromenader.

Idag vågade jag mig ut på en liten längre promenad, runt kanalen där vi bor i Naka-Meguro. Det är otroligt varmt och fuktigt igen så vi höll oss i skuggan, under träden där löven redan ligger hopade i vackra, roströda högar. Eftersom det var mitt om dagen tog jag inte myggsprej på.
Jag har nu 3 stora, kliande myggbett på benen…damn it!

Dagens tvångsselfie..

IMG_1777.JPG

Jag läser väldigt mycket bloggar själv så jag vet ju att det är roligare att se bilder på den och det man läser om. Det är ett av skälen till att jag har börjat lägga ut fler bilder av mig själv. Det är också självterapi, att våga vara ful på bild, att avdramatisera att se på mig själv på bild. Det lär mig också att det är ok, ibland blir man snygg, ibland blir man ful och sanningen om hur man egentligen ser ut ligger väl någonstans mitt emellan. Det är faktiskt inte (har rannsakat mig själv) för andras bekräftelse, så klart är det härligt att få höra att jag är fin, men som ni vet vill jag tycka om mig själv även när jag är ful. Jag är ful ganska ofta och världen går kanske inte under på grund av det. Jag har också dagar då jag är fin, de har varit ganska många på sistone för jag är sjukt mycket snyggare när jag är brun än blek, som de flesta Skandinaver.

Nu börjar blekheten åter erövra mig och efter att ha varit inomhus, mestadels liggandes på rygg i snart 2 veckor är jag inte så läcker mer. Det är ok! Stella har gått från att vara totalt förälskade och tokig i mig till att vara mäkta trött på att jag är hemma hela dagarna, hon ligger bara och deppar & längtar efter C. Inga promenader, inget gos och inga godbitar kan charma henne nu. Jag badade henne igår och borstade henne i timmar, ändå ser hon ut som en rufsig liten vildhund. Fattar inte hur de lyckas göra henne så där fluffig på hundsalongen. Den mycket dyra hundsalongen 🙂

IMG_1779.JPG

IMG_1780.JPG

Jag vet att jag borde berätta om något riktigt, vad jag egentligen tänker på men jag är inte klar till det än, det finns inga svar. Jag vill faktiskt helst av allt bara sova. Jag tänker gå till jobbet på måndag, det är inte så bra f mig att vara hemma och deppa ner mig såhär. Just nu orkar jag dock inte ta mig ur spiralen jag hamnat i. Imorgon åker vi ut i naturen, ska sova en natt i tält, grilla korv, åka båt, fotografera, gå promenader, se Stella leka och skutta runt i det fria. Det tror jag blir det andrum och det balsam vi båda behöver just nu,

PS. Det går bra med maten, har ätit mycket god mat lagad från grunden som inte triggar det fysiska behovet av att äta för mycket. Det känslomässiga behovet finns kvar, att äta f att döva känslorna, men jag har lyckats hålla det på avstånd hela veckan. Igår lagade jag en fantastiskt god kycklinggryta med cashewnötter, lök, broccoli, currypasta, grädde och mozzarellaost (man tager vad man haver)

IMG_6758.JPG

Baa, så deppig jag låter, det är inte så farligt. Jag skriver tacksamhetslista varje kväll och försöker fokusera på det positiva. Jag har som en inre kettle Bell som sliter och drar i mig, vill få mig ner i mörkret, men jag kämpar med att hålla huvudet högt. Det är bara en fas men det är otroligt jobbigt så länge det inte finns några svar. Det är så klart IVF, barnlöshet, var vi ska bo och att jag och C befinner oss väldigt långt ifrån varandra i de här frågorna som känns oerhört jobbigt just nu, ingen av oss har ju fel, vi har båda rätt till våra känslor, farhågor och drömmar. Det kommer så klart att lösa sig men det är lite jobbigt just nu och kommer nog att vara det ett tag framöver. Jag använder bloggen lite som en livlina, så länge jag skriver här har jag näsan ovanför vattenytan 😉 håll ut, från och med nu kan jag skriva om andra saker. Som livet, längtan efter naturen, höstfärgerna och stickade tröjor!

Nu är jag redo för ännu en liten promenad, måste ut och köpa regnskydd till helgens bravader & så packa en liten väska med vindjacka, sockar, ficklampa etc ÅH, längtar!!! Imorgon får vi frisk luft i lungorna!!!

4 reaktioner på ”Dengue fever

  1. tessfriis skriver:

    Livet är lixom livet. Inte alltid så fancy och flashigt och exklusivt. Oftast är det tvärt om. Därför är det GRYMT att du bejakar den sidan. Den ”vanliga Svensson-sidan” Där är vi som oftast. Det är DÄR vi behöver lära oss att trivas, må bra, ta hand om och och njuta till fullo! Way to go!!! 💗💗💗

      • tessfriis skriver:

        Det är väl kanske en del av livet det också? Jag har just klämt en glass… Upp igen! På’t ba! Jag mår bättre och är lite mer rörlig. Har lite mindre ont, ff trött av alla mediciner. Blir förhoppningsvis bättre snart. Du då vännen, hur känns det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s