Den stora ensamheten

Att vakna upp en ledig söndagsmorgon är en sådan ynnest. Mörkret, svetten och ångesten i sovrummet från kvällen innan är borta. Sovrummet badar i ljus, rena lakan är svala mot min nakna kropp och genom det öppna fönstret strömmar fågelkvitter och barnljud från morgontidiga familjer på väg till parken. Att få ligga här och vakna, somna om och vakna igen, långsamt till min älskades andetag är verkligen ljuvligt. (Andetag som visserligen då och då blir till höga snarkningar, en morgonpigg hund som studsar upp och ner på min bröstkorg och höga ljud från trafiken – allt det där suddar jag ut tills det inte längre stör)

Vaknar också upp till nyheten om att mitt i de kalla, politiska vindarna i Europa (där aborträtten försvinner, yttrandefriheten kränks och rasismens anhängare blir fler och fler) har en eld av gemensamhet, motstånd och vägran att ge vika för dessa bakåtsträvare vunnit. Jag har inte hört en enda strof från ett enda bidrag i ESC men om en Dragqueen vinner hela skiten, trots extremt motstånd och högljudda protester mot själva bidragets existens – då finns det hopp. Vänstermänniskor, feminister, de som slåss för människors rättigheter, för miljön, viftats ju ofta bort som verklighetsfrånvända, naiva och politiskt och ekonomiskt ointressanta. Just därför är det viktigare än någonsin att dessa eldsjälar får vårt stöd så att de kan fortsätta sin kamp.

Jag har alltid varit enig med dem i hjärtat men för att de inte haft ett fullt partiprogram eller en realistisk ekonompolitisk plan har jag inte tyckt att de hört hemma i riksdagen. Jag har ändrat mig totalt – de förtjänar verkligen min röst så att de kan fungera som motvikt till allt detta marknadsekonomiska, individualiserade, rasistiska och kalla.

Min far säger alltid:
”Den som inte är röd i sin ungdom har inget hjärta men den som inte är blå när hen blir gammal, har inget förstånd”

Så skönt att inse vilket enormt dravel det påståendet ät, garanterat myntat av en gammal politisk, manlig, stofil. Jag bevarar hellre ett varmt hjärta livet ut än dör med ett gammalt cyniskt förstånd.

I år tänker jag inte låta mig styras av rädslan för att vara dum, orealistisk, naiv etc. Det är ju omöjligt att hitta ett parti man kan vara enig i allt med, Avskaffa kärnkraften? Nej till Euron och Ökad makt till EU? Höjda skatter? Färre jobb i den offentliga sektorn? Fler resurser till skola och vård? Ska staten styra invånarnas liv? Ska det vara lagligt att ladda ner innehållskyddat material från nätet?!

Mycket att ta ställning till och möjlighet att argumentera för och mot det mesta men jag tänker rösta med själen och hjärtat – för män och kvinnors lika rättigheter, för ökat ansvarstagande för vår miljö, för minskad makt till stat och EU, för människors lika värde, för ett humant politiskt klimat! Inte lätt att hitta en kandidat som kan slåss för alla de där frågorna men det går!

Vi har lite tid kvar ännu – nu drar vi igång söndagen tycker jag.

Peace out!

En reaktion på ”Den stora ensamheten

  1. Jo skriver:

    Bara vi vaknar… Du har vaknat, jag långsamt. Men vi måste också vår generation. Vi är för lata. Jag en av dem, men jag kan inte blunda längre- måste ta ansvar – jag har ett stort intresse – våra barns framtid ! Gillar o rekommenderar Babel !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s