Show me how to live

Är det inte märkligt ändå, hur man kan gå till sängs glad, nöjd och hoppfull ena dagen, för att så vakna upp till totalt mörker nästa. Egentligen är det som att många, små händelser bygger upp ångesten. Igår började det med att jag vaknade för tidigt och kände mig helt slut. I spegeln såg jag bara sen bara en sliten, trött ekorre med allt för kort hår och en blond färg som skiftar i grå/lila. Inga kläder jag äger kunde reparera den looken. Gick dock en långpromenad med hunden och njöt verkligen vårens enorma färg och blomsterprakt. Tröttheten följde med in på kontoret där INGEN kommenterade mitt hår. Antingen tittar folk så lite på en att de inte ser eller så var de artiga f de tycker att det är fult. Jag tycker själv att jag är extremt ful i den här frisyren so I do ont blame them. Det var bara folk på kontoret som jag inte direkt skulle beskriva som vänner och jag är ju extremt känslig för stämningar och nej, det var ingen mysig atmosfär igår. Insåg dessutom att min lovade löneförhöjning och reglering inte kommit igång, trots att det skulle ha varit fixat i januari, bidrog till känslan att bli pissad på. Hela tiden den här enorma tröttheten som gör mig så svag. På vägen hem satte jag på ett podavsnitt av ”Värvet” med Timbuktu och hans röst skickade mig med katapult tillbaka till tiden i Malmö. En tid full av musik, galna nätter på krogen, öl i folkets park, gångavstånd till bästa M och alla pojkarna på Ystagatan 6. Strupen snörs samman av längtan och saknad, efter dem och efter mig själv. Även om M och jag satt där och kedjerökte och ofta var svåra och mörka så var vi fria och livet mindre komplicerat än nu. Ett par minuter med Timbuktus röst och ångesten var i full blom. Jag stängde av, satte på Jonas Åkerlund, tog djupa andetag, tänkte det här är PMS, det här är mörkret, det drabbar alla, du kommer igenom det, Anna. Det är som om hela ens liv kommer nertumlande över en, som ett korthus som faller samman i ett moln av svart aska. Livet kunde lika gärna vara över, känslan av värdelöshet och meningslöshet förlamar mig tills hjärtat hotar att hoppa ur bröstet och andningsorganen upphör att fungera. Som tur var höll jag i bilkö när det hände så att jag kunde komma ur det värsta innan jag skulle köra vidare igen. Jag blev ändå livrädd för att åka hem och vara ensam, vad skulle jag göra, för att överleva kvällen?! Jag tog en långpromenad med hunden i den ljumma kvällen, försökte komma på en vegetarisk middag m det stod helt still, köpte ingredienser till tonfisksallad och kände mig nöjd. Tills jag kom på att tonfisk är ju FISK, haha, så skadad jag är. Gjorde en STOR skål sallad med 3 olika slags groddar, blomkål, avokado, jordgubbar, solrosfrön och pumpakärnor. Gott.

20140429-082442.jpg

Åt hela skålen till filmen ”Almost famous” . Kände ett enormt behov av att äta mer så jag åt en hel ask gajol och gick sen och lade mig. Förutom läkerolen hanterade jag det väl ganska hyfsat. Skulle kanske ha tränat som planen var men det kändes inte som ett alternativ. Det som är riktigt bra är att min mens kom igårkväll och det betyder en, enda liten ynka dag av PMS ångest, istället för minst en vecka – det är jag oerhört glad och tacksam över.

Idag har jag vaknat mer utsövd, vågen visar + 0,4 kg mot all time low och i spegeln syns en liten, liten antydning till magmuskler. Solen skiner, det är helgdag och jag är FRI att göra vad jag vill.

Morgonen spenderar jag med kaffe på sängen och i sällskap med 3 vackra, kloka och inspirerande kvinnor.

20140429-082943.jpg

Efter det blir det att fixa lite här hemma, gå en långpromenad m Stella, köpa ekologisk nattkräm, schampo och balsam. Köpa lite smått på terassen, sola lite i bikini, göra träningen jag hoppade över igår. Göra en stor laddning mat och städa ur 1 skåp. Så ser planen ut och jag hoppas jag kan vara snäll mot mig själv idag och bevara sinnet ångestfritt!!

Tack för att du läst ända hit – önskar du var här så vi kunde ta en lunch i solen. Hoppas att du får en fantastisk dag, var du än är!!

2 reaktioner på ”Show me how to live

  1. friisen skriver:

    Kära fina du!
    Jag får alldeles ont i magen och blir ledsen när jag läser. Sluta slå på dig själv. Glöm aldrig bort att du är
    Värdefull, Viktig och Vacker! Idag! Varje dag! Här och nu! Jag önskar vi kunde ses över några koppar kaffe och en gooood lååång lunch i solen och bara prata prata prata. Vi är väldigt lika du och jag. Synd det är liiiiite för långt 😉
    Stor varm styrkekram fina vän! (Får jag kalla dig min vän…?)
    💗🌸☀️💛💐💕

    • annaoyes skriver:

      Hej, du! Klart du får kalla mig vän, blir helt glad! Vi är partners in crime här inne! Onej, det var inte meningen att slå på mig själv, tvärtom faktiskt. Att beskriva vad som händer bakom en känsla och så leva igenom den är helt nytt för mig. Detsamma gäller insikten om att det är ångest jag känner, det är inte sanningen, det är inte jag! Också viktigt f mig att se mönster så att jag kan lära mig att bryta dom 😉 vill inte att du ska få ont i magen ju!! Kanske ser jag inte när jag är hård mot mig själv?! Gud vad du är uppe tidigt din lilla hurtboll 😉 Hoppas att du får en helt igenom fantastisk dag och att solen skiner på dig vart du än går ! Tack f att du finns, bästa T

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s