Måndag massaker

Vaknar för femte dagen i rad med sprängande huvudvärk. MEN solen skiner och jag och min sambo fick pratat ut igår kväll. Det känns bättre nu, vi behöver stå varandra nära nu, för att överleva julen. Låter kanske konstigt men att bo utomlands och komma hem är svårare än vad jag någonsin hade kunnat förställa mig. Så mkt passiv aggression från folk runt omkring oss, både från vänner och familj. Ständigt dåligt samvete och spydiga kommentarer, faktiskt ganska hårt. Så har man, i alla fall jag, höga förväntningar på hur mysigt man ska ha det med familjen men så blir det ofta helt omvänt och vi åker tillbaka till Japan som vrak. I år skulle jag nog hellre åka varsomhelst helst i hela världen, förutom hem. Jag känner mig faktiskt rädd, rädd för hur lång tid det kommer att ta f mig att hämta upp igen. Jag vill bara ligga i fosterställning och gråta men istället måste jag vara som teflon, inte ta åt mig, inte ta det personligt! Det är lite svårt när det är min egen familj, att inte ta det personligt, att inte bli ledsen av att känna sig så fruktansvärt oälskad, av min egen familj.

20131216-083922.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s